Evangeliets hjärta är försoningen och hjärtat i försoningen är Kristi ställföreträdande offer. I denna utläggande predikan av Andra Korinthierbrevet 5:20-21 visar en av de mest uppskattade predikanterna från 1800-talet, Charles Spurgeon, att evangeliet utan försoningen saknar både själ och substans. Här återvänder han till trons grundpelare i en tid då teologisk förvirring och "nymodiga tolkningar" hotade att underminera den apostoliska läran. Det är nu, som då, som församlingen måste stå fast vid evangeliets centrala sanningar och hålla fram livets ord utan förbehåll. Med enkelhet, tydlighet och andlig auktoritet förklarar Spurgeon hur Kristus blir synd för oss, och hur vi genom Honom får bli Guds rättfärdighet.